Mitt intresse för veteranbilar började mycket tidigt, kommer ihåg att jag såg en bild av en
gammal A-Ford 1929 års modell i en Allers tidning när jag var i tolvårsåldern. Detta ledde så
småningom till att jag började samla veteranbildelar. Den första delen jag fick tag på var en
framskärm till en A-ford 29 som hittades i mina hemtrakter.

Vad är det då som gör veteranbilar så spännande ?
Först och främst är det de vackra och konstnärliga linjerna i 30-talets och 50-talets bilar som
utövar en stark dragningskraft. På något sätt ger dessa bilar en känsla av "den bekymmerslösa
gamla goda tiden" då det inte fanns någon medvetenhet om ozonhål, miljöförstöring etc.
Vissa decennier har varit mer offensiva än andra. Där nya trender, teknik och musik utvecklats.

I bilvärden kan man se yttringar i design, stora karosser och stora motorer. I slutet av 50-talet
var framtidstron stark och bilarna fick nästan vingar.

Gamla tekniska lösningar fascinerar. Enkla och vackra,
ofta tillverkade av gedigna material som lämpar sig alldeles
utmärkt att renovera. Mer återanvändbara på detta sätt än
dagens bilar någonsin kommer att bli.

Fordklubbarna har årliga träffar, nämnas kan både A-Ford
klubben och Ford V8-Klubb. Gemensamt för träffarna är att
man har familjevänliga träffar tillsammans.

A-Fordklubben brukar alternera mellan den lite enklare
"grästräffen" och den lite mer påkostade "gränsträffen",
som brukar hållas någonstans i Norden. Uppslutningen
brukar vara stor.

Viktigast är att många får tillfälle att vädra både bil och familj samt att umgås med likasinnade.
Att man sedan kan få se platser i Norden som man kanske aldrig annars hade fått anledning att
se är ett stort plus.

Sist men inte minst kommer det spännande nöjet att jaga delar. Håller man på med en bil som
är över 60-år gammal där delarna är sällsynta, är det givetvis rena julafton när man på en veteran-
bilsmarknad hittar just den del man sökt så länge efter. Det gäller att vara påläst och veta hur
delarna ser ut som man behöver. Det finns en hel del litteratur om gamla fordar.

De mest välbesökta marknaderna för mig är Ekebergsmarknaden utanför Oslo två gånger per år,
Södertälje marknaden och Eskilstuna marknaden. Givetvis åker man på Uddevallamarknaden
som ligger nära till för mig. Förr åkte man på Gillstadsmarknaden och en hel del till Herning i
Danmark.

Ett annat viktigt forum i jakten på delar är de tidningar som finns inom hobbyn. De viktigaste idag
är Classic Motor, Nostalgia samt Wheels. Vad gäller databaser för inköp av delar är det ebay
som gäller, amerikanska Hemmings är också ett bra ställe.

Jag tycker det är skönast att se bilarna orenoverade, när de fått slita i tjugo år och stått ytterligare
i fyrtio. Fords klassiska skönheter behöver inte roddas, de är skönare att se i originalskick.
Att man trimmar sidåttan och stukar bilen lite i stock-car stil må väl vara hänt, det är kultur idag.
Sedan är detta givetvis upp till var och en. Jag avslutar med att tacka Ford för den stilrena design
man lyckats åstadkomma genom åren, titta och njut av bilderna lånade från gammal original litteratur.

Står du i begrepp att renovera en gammal A-Ford kan jag varmt rekomendera dig att gå med i
Svenska A-Fordklubben. På så sätt får du svar på frågor som kommer upp under renoveringen,
bla i den fina tidning som kommer ut 5 ggr per år. Har du frågor eller vill anmäla dig sänd då en rad
till ordföranden Bertil Björkman på 017571285@telia.com. Vill du hellre ringa, ringer du istället
samma inledande nummer. Har du en Ford från 1932 till 1953 är det Ford V8-klubb som gäller,
kolla Ford V8-Club SWEDEN.

Mvh: Robert Lundin                                                                                   Start sida